minaordintedina

12.07

Ibland när jag sitter helt ensam och musiken är på hög volym, så märker jag hur fucking ensam jag känner mig. "Men Amanda, du har ju massa vänner och familj som bryr sig om dig" bara för att jag har det så betyder det inte att det ändrar hur jag känner. Vet ni hur länge sen jag fick en kram som faktiskt fixade mig för några sekunder? 4 månader den var det.

Jag ÄR glad. Jag mår bra. Men ibland, bara ibland får jag tänka för några minuter, jag får tänka på mig själv. Och då märker jag att jag behöver någon. Någon som saknar mig så mycket så de ringer mig bara för att höra min röst. Någon som vill sova bredvid mig varje natt och aldrig tröttnar. Någon som märker om jag är ledsen och ger mig en kram och släpper inte förens de vet att jag mår lite bättre. Någon som kysser mig bara för att få mig att sluta vara nervös över något. Någon som håller min hand när allt blir svårt. Någon som jag kan prata med allt om.

Vänner och familj kan inte ge mig allt det. Jag får ont i bröstet så mycket jag behöver någon ibland.

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas