minaordintedina

Jag insåg att jag hatar dig

Det är så här, du kan lära känna någon. Ni kan klicka hur fucking bra som helst. Ni gör allt tillsammans, ni delar hemlisar, ni skrattar och du är glad att du har personen.

Men så kommer den fucking dagen. Den där fruktansvärt äckliga dagen som jag hatar med hela mitt hjärta. Dagen du får reda på sanningen. Hur den här personen egentligen är. Du vill spy, för du har gjort så sjukt mycket med denna personen. Du vill gråta, för du har gett så sjukt mycket saker till denna personen som du faktiskt inte kan få tillbaka. Du vill ta ditt hjärta och slänga det i en vägg, för det hade gjort mindre ont.

Man vet inte längre om personen någonsin talade sanning. Man vet inte om personen använde dig bara för att de var ensam. Var något faktiskt sanning?

Men det allra fucking värsta det är när de bara lämnar en. Man har bara denna personen och de bara vänder och går. Så sitter man där, med tårar i halsen. De ser inte en längre. De bryr sig inte längre. De börjar ta bort en ur deras liv. Man börjar undra vad man gjorde fel. Sen får man reda på att personen stör sig på en. "Vad har jag gjort?" Går runt och runt i ens hjärna. Och man får inte svar. Så man måste gå vidare ifrån något som inte fick något avslut. Och jag fucking hatar att göra det, jag vill ha avslut.

Alla fucking lögner. Kärlek utvecklas till hat, utan att man ens vill det. Man börjar bara avsky allt personen gör.

Och så måste man se personen i skolan. Varje. Dag.

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas