minaordintedina

Att sakna

Folk frågar ibland; saknar du honom? Så klart jag gör det. Det går nästan inte en dag utan att jag gör det. Men jag saknar inte personen han är, utan personen jag trodde han var. Den underbara personen som var min första kärlek. Alla minnen jag har med honom, dem saknar jag.

När jag ser honom vill jag plocka upp en sten och kasta den på hans ansikte, bara för att visa hur jävla ont det gjorde när han gjorde som han gjorde. Jag måste se honom varje dag, och det svider i hjärtat. Jag är nästan hundra procent säker på att han har någon ny, men det är inte min ensak. Han får göra vad fan han vill och jag ska egentligen inte bry mig.

Jag är arg. Så jävla fruktansvärt arg på hur han betedde sig emot mig i slutet utav vår vänskap, inte för att det fanns något avslut men jag förstod att vi inte var vänner längre. Han försökte göra mig arg och avundsjuk hela tiden och jag blev mest bara frustrerad på honom. Aldrig avundsjuk. Men jag förstod inte varför och nu får jag höra att han stör sig på mig med ingen riktigt anledning? Man kan ju undra varför.. Han gillade ju inte direkt mig under den första terminen och halva andra terminen i ettan, och sedan helt plötsligt så var vi vänner.

Men just nu i denna sekund som jag skriver detta så kan jag säga att jag gick från att älska honom till att hata honom. Jag vet att hata är ett stark ord, men allt han har gjort emot mig, han förtjänar det.

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas